borde faktiskt sova egentligen.

Idag fick jag även det sista mejlet, det sista bekräftningsmejlet, innan allt det roliga börjar..


Jag har inte svarat.

Vet varken ut eller in längre?
två veckor, en månad, tre månader?

Jag måste fundera lite till, jag vill ju liksom, mer än någonting annat! Men det är allt här hemma som oroar mig,
jag kommer få betala hyra här hemma, om jag inte väljer att säga upp lägenheten,
mitt jobb kommer jag sakna nå fruktansvärt,
alla mina vänner?
min familj!!!!!!!!

Jag ska klara det, för min egen skull, bara ett litet tag, det är inte livslångt ju!

Ett minne för livet?
Måste tänka så..

herregud.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0