Talet Denise höll på min 18-års fest;

Något som håller mig varmt om hjärtat är talet som Denise höll på mitt kalas när jag fyllde 18, Jag har de uppsatt på kylskåpet och läser ldet lite då och då.
Som tårarna rann under detta, herregud! Man kan säga att jag grät mer än skrattade för alla mina fina vänner och min familj gjorde denna kväll fantastisk:

Tänkte dela med mig,
så here it comes:




Jag har fått höra nedräkningen i över ett år.
392 dagar kvar.
258
117
9
I MORGON DENISE I MORGON!
Och nu, Lilly, nu är du äntligen 18. Som du har längat! Och som du har räknat ner! Och som alla i din omgivning har fått höra det och varit tvyngen att säga "Idag behöver du inte nämna din nedräkning - Jag behöver en paus"

Nu slipper vi din nedräkning.
I alla fall för idag.
Snart är det dags att börja räkna ner till din 20-års dag, om jag känner dig rätt 729 dagar.
Men idag är det dagen med stort D, dagen som du har längtat efter lika mycket som du under din GI-period längtade efter en plusmeny med garlic-dip. Nu har du blivit myndig och du behöver inte längre använda falskt leg för att gå in på krogen. Det kanske är dags att jag får tillbaka mitt leg nu, som du haft sen våren -07?

Du får gå in på krogen lagligt nu, Lilly! Om vakterna inte skulle lega skulle du vilja göra det endå och du skulle säga; "Titta det är jag på riktigt på leget! Titta då!" och du behöver inte noja dig över att åka fast (igen) för falskleg. Nu får du äntligen ta ditt efterlängtade körkort, och jag har sett din utveckling bakom ratten. Från att ha backat in i Christians bil, och nästan ramma en lykstolpe och köra 25 på 50-väg, så är du snart redo för att avlägga ditt förarprov med en säker fickparkering och start i uppförsbacke. Äcen fast du inte är förhållandetypen så får du gifta dig nu, ge blod och spela på hästar och mycket, mycket mera.

Du är 18 nu.
18 Lilly 18.
Det är svårt att tro att den dagen till slut har kommit.
Det var svårt att tro att den dagen någonsin skulle komma, speciellt för 312 dagar sen då det kändes så oerhört lång borta. Igår blev det ändå på något vis verkligt. I MORGON DENISE, IMORGON! Och när jag ringde dig 11 på morgonen i onsdags och sjöng en gratulationssång för dig så var det verkligen på riktigt.

Du är speciell, Lilly, inte bara i den mening att du blir full som en nejlika och missar stolen med en halvmeter och sätter en ölkartong på huvudet, utan du är speciell som i att du är en fin människa. Vi har inte känd varandra så väldans länge, men vi har ändå gått igenom mycket tillsammans. I mina svåra stunder har du stöttat mig, och vice versa. DU är en klippa som man kan luta sig mot i en storm i väntan på att stormen drar förbi. Men vänskap mäter man inte i kvantitet, hur länge man har känt varandra, utan i kvalitet, hur god vänskapen är. Och vår vänskap är av lyxkvalitet och jag hoppas att den kommer bli livslång.
Grattis!

Nu tycker jag att vi alla utbringar en skål för födelsedagsbarnet, det är hon väl värd!




ÅÅH, JAG RYSER...
VÄRLDENS BÄSTA TAL!
<3
Kärlek..



Btw; Jag klarade mitt teoriprov, nu kör vi.

På återseende.
/L.

Kommentarer
Postat av: Denise

Vad fin du är! Jag grät när jag läste det här inlägget (inte för mitt tal utan för hur du känner om det). Jag älskar dig. Puss!

2010-03-11 @ 12:04:54
URL: http://vardagsfilosofier.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0