Hej..

Det här var inte igår. Det känns nästan lite spännande, som en nystart som man alltid sagt förr, men endå som något som jag kanske behöver. Jag kommer att skriva när jag känner för det, i början kanske lite mer, och prata om saker som jag känner för, berätta om det som gör mig glad och försöka lämna alla svin och idioter utanför detta. Shoot, får se hur det går, säger inget nu så har jag inget sagt till senare.

Vad har hänt då tro? Jag går inte i skolan längre, som dom flesta vet.. Jag jobbar och försöker göra mitt bästa för det mesta, ibland går det lättare och ibland stöter jag på motgångar, men that's life.

Gudis har fyllt ett hela år, världens finaste bebis. Han blir så stor, och nu går han på dagis och allt, snart kommer dagen då han ringer och är arg för att hans mamma och pappa inte vill köpa ut åt honom och så kommer han utpressa mig för att han vet att jag är för snäll för sånt där.. (Viggan, jag lovar! Jag ska inte köpa ut åt honom) Åh, om man endå kunde stanna tiden, eller vrida tillbaka den, vilken värld det skulle vara! Jag skulle aldrig mer behöva vara ledsen.

På tal om sånt, låt säga om man nu kunde vrida tillbaka tiden, då vet jag precis till vilken del av mitt liv som jag vill leva i, fast jag vill ju ha allt jag lärt mig med i bagaget och bara göra om och göra rätt, ah, det skulle vara bäst!

Idag hade vi val, bara sådär gled jag in, förstagångsröstade med mamma och Petrus, tuff som jag är så hade jag solbrillorna på mig hela tiden, tog mina tre papper och bara körde..
Okej, kanske inte, jag var lite nervös, frågade kanske femton gånger och var tvungen att ha genomgång innan jag vågade gå in, tog lång tid på mig och betedde sig lite som första gången man ska gå på falsk legg och är helt o-världsvan. Haha. Men vi fick en blå regering igen, Sverigedemokraterna är med, och för dom flesta så är det jordens undergång, jag flyr landet om det blir kaotiskt tror jag, är inte så insatt och tror inte det kan hända så mycket, egentligen. Blå som jag har kommit fram till att jag är, så känner jag att det är skönt att det förblir som det har varit.

Jag vet egentligen inte varför jag skriver just nu, börjar jobba om fyra och en halv timme, borde sova, men jag har för mycket att tänka på, enklast vore om jag bara kunde skriva precis som jag tänker, tycker och känner, inte utelämna några namn eller något.. Hur besviken jag är på någon, arg på en annan, less och trött på den tredje och hur mycket den fjärde förstör mig just nu, hur mycket jag ogillar den femte osvosv.. Fast det går ju inte, det går ju inte alls.. Jag bär på den hemlighet som jag mest utav allt bara vill skrika ut till hela världen, röra om i grytan och fly typ, fast när jag tänker på konsekvenserna så är det inte värt det, jag får bolla med tanken i huvudet istället, som om det skulle hjälpa.. Fast det har gått till en fas nu att jag bryr mig inte längre, det var en kul grej, nu är det mer jobbigt, lite halv ångest kanske man kan kalla det?



Hädanefter ska jag alltid tänka igenom allt jag gör tusen gånger extra, så jag slipper få det såhär..



Annars då? Händer det något annat kul i världen?
Någon som vill veta något särskilt? Tell me, jag är inte den som är den, svarar på det mesta..



Aja, Kaffe, ett bad, lite p4 och jobb var det.
På återseende
/L.



Det får bli en bild som gör mig glad, med en människa på som gör mig glad.
Jappjapp!